Det var det...

Time goes by..Två terminer. Jaha, och sedan är man tillbaka i "verkligheten"!!! Jag tycker inte om det begreppet. Man lever i verkligheten hela tiden men hur den verkligheten ser ut påverkas av dina val/prioriteringar. Man kan alltid skylla på annat och många gånger går det hem hos andra, men du vet.. Det vill säga om du tar av dig skygglapparna och väljer att se din egen verklighet.

Vernissagen gick jättebra. Folk var intresserade, frågade och diskuterade. Vissa öppnade skåpet vände på klacken och gick medan andra verkligen begrundade innehållet. För mig var det första gången som jag visade upp någonting jag gjort, offentligt, så när helt okända människor kom fram och ville diskutera innehållet kändes det nästan overkligt. Vad nöjd jag blev när diskussionerna djupnade och jag hade glädje av allt material jag tagit del av. Jag kunde hänvisa till artiklar, böcker och bloggar i ämnet och visa på statistik etc. Jätteroligt och mycket inspirerande.

Var landade jag då med/i min gestaltning? Jo, bland ungdomar såväl kloka, brådmogna som helt vilse i pannkakan som beskriver sin veklighet i artiklar och bloggar. Bland t ex nattvandrande föräldrar som beskriver sina upplevelser..och som kan berätta om andra föräldrar som inte förmår stötta sina barn för att de själva inte begriper att de egentligen också är vilse i pannkakan. Men framförallt såg jag ensamheten och hopplösheten i vitögat, mitt i vårt prydliga välfärdssamhälle med alla sk, skyddsnät.

Mitt bidrag till utställningshäftet kom inte med i första upplagan så jag tryckte upp en hög på tisdag förmiddag. För intresserade som inte läst bidraget publicerar jag det här, som avslutning på min gestaltningsprocess.

I brist på kommunikation stöter vi omedvetet bort varandra. Längre och längre glider vi isär. Till slut utlämnade, nakna, dras vi så mot ensamhetens isande hjärta.

Vi lever i samma rum, men lever vi i samma verklighet? Hallå!!! Du tappade något! Inget svar. Inte ens en halv blink. Att vända sig om kan betyda att man bör förhålla sig till något, ta ställning, engagera sig, aktivera sig, ta ansvar och ge av sin lånade tid…Vänd dig inte om! Du ångrar dig. Skuggor från igår blott fångar dig, ljuder det från radion...

Nu drar det i hop sig...

I måndags kunde jag presentera en modell. Det blev ett litet skåp ( tyvärr inget foto) där jag först och främst presenterade insidan. Bakgrunden, en gråbrun akvarell, monotypi, gjorde ett skrynkligt, smutsigt och ovårdat intryck. Golfmedalj högst upp med tomrum på båda sidor fick representera frånvarande föräldrar. Längst ner bland en hög av metallspån och andra vassa attiraljer låg en liten plastdocka med stora ögon och långt och tovigt hår. I högen låg också ett par närbilder av flickor, syskonlika dockan. etc.

Tanken med tjusig yta representerar ett liv där man prioriterar en snygg fasad. Karriär och ytligt umgänge upptar vuxna familjemedlemmars tid på bekostnad av djupare relation och bra kommunikation med med "nära och kära" t ex barn och äldre släktingar. I stället intalar man sig  kanske att förskola, skola eller åldringsvård sköter det man själv inte hinner med - prioriterar.

Mitt sexsurfande kom ganska snart in på ungdomars syn på sex. Genom att läsa många olika bloggar skrivna av tonåringar och sk "yngre vuxna" har jag fått, en viss inblick i hur en hel del ungdomar förhåller sig till sex. Att många är fullkomligt vilsna är väl ingen nyhet. Att man är nyfiken på sex i tonåren är ju också självklart. Men numera handlar det inte om att få reda på lite i taget. På nätet är man bara några klick ifrån allt vad en vuxenhjärna förmår i ord, bild och rörlig film på temat. Många tonåringars bloggar, insändare och dyl handlar om sex på nätet genom speciella comunities. För vissa av dessa ungdomar verkar sex fullständigt avdramatiserat/avromantiserat (se länk i v 18). Tidigare har jag nog ofta använt sex som synonym till fysisk kärlek. Det kommer jag inte att göra hädanefter.

Synen på sex ÄÄr förändrad! Ordet har för många blivit ett ganska neutralt ord dvs något man gör när man har lust. Partnern verkar ofta inte det viktigaste ( så länge det gäller samma åldersgrupp).Vad jag blivit mest förvånad över är att så många ungdomar tycker att det är ok att sälja sex som vilken tjänst som helst. Kan det vara så enkelt att shoppingberoendet och de dyra märkesprodukterna ökar trycket på att skaffa pengar till vaje pris. Förebilderna är ju viktiga. För tjejerna är det inte sällan storbystade kändisar med dyra märkeskläder. Det senaste i mina öron är att blivande studenter önskar sig bröstförstoring i studentpresent! Jag undrar hur man som förälder tänker när man ger en sådan present till sin tonåring!?
http://trollhare.wordpress.com/2009/09/14/sexpanik-botas-med-sjalvkansla/
http://perpettersson.wordpress.com/2009/09/21/sexuella-tjanster-ar-helt-ok/

Statestik kan tolkas på många sätt. Faktum kvarstår dock att tusentals ungdomar är sexuellt aktiva på nätet. Statestiken talar också om tonåringar som mår dåligt av fenomenet och om en stor ensamhet. Oavsett vad ungdomarna gör på nätet eller någon annanstans så behövs vuxenstödet. Det stora antalet skilsmässor pekar tyvärr på att kommunikationen i familjerna inte fungerar så bra. Folk flyr in i sina arbeten och fritidsaktiviteter. När barn och ungdomar går från skolan verkar det numera som om alldeles för många går ensamma hem till sin dator. Där ensam framför datorn är det inte så tryggt som man kan tro. Någon undersökning om hur familjer har det menar att många föräldrar inte umgås med sina barn mer än en halvtimma/dag i snitt. Ensamheten i kollektivet breder ut sig. Sorgligt..

V 18 - 19 "och så går jag runt kring en enebärabusk"...

I början av mina gestaltningsfunderingar kom jag in på Orfeus och Euridike, ur grek. mytologin,. Orfeus skulle hämta tillbaka sin maka Euridike från Hades, dödsriket. Villkoret för att han skulle få föra henne tillbaka till de levande var att han inte fick vända sig om innan de var uppe i ljuset. Jag tänkte mig HDK:s skärmar med två sidor att promenera igenom. Fram mot ljuset.. Vänder man sig om ser man ner i dödsriket (bildligt talat). Då var jag ju inne på västeuropas medelklass där många familjer lever ett annat liv bakom sina vackra fasader. Då skulle framsidorna av skärmarna vara det tjusiga och baksidan på resp skärm spegla eländet bakom den ofta mycket välputsade fasaden

Själva upplägget rent tekniskt kan även fungera med utgångspunkt ifrån mina tankar om hur reklamen hjälper till att forcera fram en allt tilltagande avtrubbning när det gäller vårt förhållande till sex... Efter organisationen i Aulan passar det inte med de stora skärmarna som jag först tänkt men tanken bearbetas fortfarande. Jag är inte riktigt klar med hur jag skall lägga upp det hela. Jag har dock bokat tid för att trycka affischer nästa onsdag.

Så har vi haft handledningsmöte igen. Oj, vad jag sett fram emot detta. Kunde inte vara med i fredags när vi hade lärarlöst möte. Jag hade med mig lite bilder på unga människor i förskräckliga poser. Sidans titel var något i stil med välkommen till Emo - horor. Där fanns allt "stilen" på kläder och hår etc. men först och främst var det jävligt förnedrande bilder av de som kallar sig Emo. Jag vill inte tro att det handlar om dessa ungdomar och hoppas att det egentligen är ett gäng äckliga gubbar som är duktiga på photoshop. Dessa bilder upprörde mig mest av allt jag sett under min period av reserch inför min gestaltning. Emellertid har jag inte tänkt att ha med denna kategori av bilder i min gestaltning. Under den senaste handledningen hade jag svårt att föra fram mina tankar. Jag vet att alla lärare har fullt upp också med att hjälpa till med att vikariera men bloggen känns jätteviktig. Jag tror inte att det räcker med att bara skumma bloggen medan vi pratar.

I stället för att bilderna jag haft med mig skulle få min grupp att förstå HUR hemskt det kan vara så överskuggades mina egentliga idéer och mina trevanden efter hjälp att gå vidare. Jag antar att Nike menade att jag kommit för långt ut från centrum och att det är dags att dra ihop säcken, typ...

Ok, vi kom överens om att jag skall bygga en modell över hur jag tänkt mig min gestaltning tills nästa möte, på måndag. Hus med fin fasad innuti elände i men kanske i abstrakt form. som avslutning ett collage i någon form, som en sammanfattning kanske... Idag blir det nog klippa, klistra och måla...

Oproffsigt,  men jag glömde att skriva ner konstnärens namn och verkets titel när jag hämtade bilden akvarellen . För in detta senare.

Och nu är det senare. Konstnären heter Adam Saks. Han kommer ursprungligen från Danmark men är nu verksam i Berlin. Akvarellmuseet hade en separatutställning med honom förra året.

V 18 Vidare på slingriga vägar..

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

V. 16-17 Kringelkrokar i min gestaltningsprocess!

"Processen Helge"! Det är processen som är viktig. Det tog ett tag att inse detta för många av oss. "Ser du ett färdigt resultat framför dig, sådär i början, förkasta det!!! säger våra handledare. Jag har fotograferat en del under den gångna veckan och bestämt mig att låta tankarna irra. Mina funderingar har kretsat kring den västerländska storstadsmänniskan och alla intryck man dagligen tar in och vilka man ska förhålla sig till. Alla katastrofer när och fjärran, alla föräldralösa eller utnyttjade barn. Numera har vi dessutom en ny slags turister eller gästtiggare. Eländet ute i världen ligger framför våra fötter. Jag har svårt att inte bli berörd. Äldre kvinnor åker inte hundratals mil för att sitta ute på gator och torg för att tigga i 10 - 20 minusgrader om det finns försörjningsmöjligheter på närmare håll, d v s enligt mina tankar. Om man nu slår ifrån sig eländet i andra länder så har vi för all del tillräckligt att ta hand om på hemmaplan. Så hur kan jag inte bry mig?? Det är väl klart att det är ett dilemma/konflikt att ha så stora möjligheter som många av oss faktiskt har och samtidigt ha eländes eleände framför näsan på väg till jobbet. Jag funderade bl a över de som jag brukar köpa tidningen Faktum av. Många sk bostadslösa väljer att inte ha kontakt med myndigheterna. Man måste vara något av en levnadskonstnär för att klara livhanken i vårt "kyliga" klimat någon längre tid.  Det är inte bara utomhusklimatet som är kallt. Har man väl hamnat utanför är det svårt att komma in.

Att städa bokhyllan är bra sätt att gå in i sin ett eget vara.  Här letar jag inte efter svar. Här kommer svaren och frågorna till mig. En av de första sagorna som lästes för mig står inte längre i hyllan men damp plötsligt ner i mitt medvetande. H C Andersens saga Flickan med svavelstickorna. Jag minns hur hon frös ihjäl utanför ett hus där hon tittat in och sett de glada barnen framför den varma brasan. Många var vi som storgrät över den fattiga flickans öde. Barns rättspatos brukar vara starkt men väl inne i vuxenvärldens stressiga vardag, förträngs det alldeles för lätt...http://www.youtube.com/watch?v=LJD-WLpE3bU

På tal om barn och ungdomsklassiker. Jag läste om boken om Frankensteins monster av Mary Shelley för ett tag sedan. En del av mina bekanta tittar undrande på mig när jag visar min entusiasm över denna gamla klassiker.  Han ( Dr Frankensteins experiment) stod också utanför stugorna och såg in genom fönstren, på det liv som han aldrig skulle skulle bli en del av. Visst, de flesta har väl sett någon av alla filmatiseringar av boken men ingen, vad jag sett, har varit i närheten av att skildra boken utifrån detta djupa utanförskap.

De ovanliga är en bok skriven av Åke Mokvist. Den handlar också om utanförskap och om människor som själva valt att leva utanför vårt moderna "ekorrhjul". Människor med små medel men med vilja och mycket kreativitet och inte minst stark integritet. ,www.balkongforlag.se/book.asp?id=4

En annan person med stark integritet som också valt en annorlunda livsstil var en kvinna som intervjuvades av Malou von Sivertz i programmet Efter tio den 21/4. http://www.tv4.se/1.1604450/2010/04/20/hennes_hobby_att_salja_sex
Efter sin skilsmässa testade hon krogen som ett ställe att hitta lite fysisk kärlek/ömhet och sällskap. Efter ett tag gav hon upp och insåg att det oftast landade i fysisk kärlek som sällan  ledde vidare till något varaktigt. Hon bestämde sig för att slå två flugor i en smäll och ta betalt. Så blev allt på hennes villkor samtidigt som hennes ekonomi förbättrades. Hon har nu skrivit en bok i ämnet: Att sälja sex under psevdonymen: Linnea Evertsdotter. Jag berättade detta för en tjej i tjugoårs åldern (dotter till en bekant som ville vara anonym). Hon kunde inte förstå att en sådan gammal person kunde hålla på med sex. Jag frågade om jag kunde få "prata/intervjuva" henne och ett par vänninor. Vi träffades på ett café och jag började med att fråga vad de tyckte om  några bilder jag skulle ha med på Kulturdagen på schillerska. Det var reklam för Dolce & Gebbana. En bild som ( enligt mig) handlar mer om makt och underkastelse än om reklam för kläder. Flickerna tyckte först inte att den var så "konstig" efter att ha talat om den en stund  berättade dom att det finns mycket värre och att folk är vana. Dessutom menade dom att väldigt många i deras ålder 16-17år, men framförallt yngre är inne på regelrätta porrsaiter. Vad tyckte de om sexualundervisningen i skolan? Både bra och dåligt. "Ibland tjatade lärarna för mycket om det". Efter en diskussion i ämnet kom de fram till att det var intressant i början på tonåren men sen så hade inte lärarna med deras sexliv att göra. När jag frågade vad dom tyckte om folk som tog betalt för sex var de väldigt fördömande. Jätteintressant möte. Nu var jag nog ute på villovägar...Men kanske inte tänk om jag skulle haka på mina senaste funderingar och se vart det leder...


,

V 15 - Gestaltningsprocessen igång och första handledningsmötet med Nike!

En rad inlämningar som hamnar i tidskonflikt med varandra och igångsättandet av gestaltningsprocessen: Bedömningsmatris, SWOTanalys, lektionsplanering till Malin, blogg och göra färdigt presentationen av italienpraktiken. Trots allt kommer man så igång genom onsdagens handledning. Jag kände mig väldigt inspirerad genom diskussionerna kring våra olika tankar och idéer. Som ingång i detta arbete har mina tankar kretsat kring någon form av foto/film. En annan tanke som har dykt upp är en form av mobil.

Under handledningsmötet pratade vi också om att gå in i en roll för att gestalta, undersöka t ex två motsatta förhållningssätt till den stress man känner i vardagslivet. Alla måsten vi känner oss förpliktigade till. Vi skall källsortera, alla saker på rätt plats, köpa ekologiskt och gärna närproducerat, åka kollektivt  eller helst gå så att man får frisk luft och motion och inte kostar sjukvården massa extra pengar. Skänka pengar till Radiohjälpen genom alla galor är ett måste och alla olika medecinska fonder, stadsmissionen och de hemlösa och glöm inte att köpa Faktum. Tahiti måste få hjälp att bygga upp landet, barnhemmen i de gamla östländerna är fortfarande lika fattiga. En bekant i Norge stickar sockor till barnen i Ukraina..Romerna i Rumänien är de fattigaste och har den lägsta statusen i Europa..I Göteborg ser vi hur de sitter med blicken ner i asfalten.

På väg till och från arbetet såväl som i hemmet nås man av olika tiggerier per brev, telefon och inte minst från alla möjliga och omöjliga programinslag TV. Allt är behjärtansvärt men det ger nog många av oss dåligt samvete. Väl hemma: barn, mat, läxor, fritidsaktiviteter, naturkatasrofer och världspolitik politik vid diskbänken, ekonomin, planering för helger och födelsedagar, vänninor, kultur, äldre släktingar som behöver hjälp och så läcker taket...måste kolla mejl och sms...Sängdax  huvudet ett enda surr...men som Siw malmqvist sjunger "och så ska man ju va - älskarinna" ...

Så åter till min mobil som nu har fått ett cyckelhjul med en ekorre fastsatt på ovansidan ( i min skiss). I
hjulet hänger små tv- monitorer av olika slag. Man hör och ser en hel del av de intrycken man upplever på en dag. Det hänger även speglar i olika former som kan symbolisera en reflektion av alla intryck. Några speglar är övertejpade. Här har man stängt av. Man har försökt värja sig för en del intryck.

Konflikt - Vårens gestaltningstema. V 13

Temat konflikt är konfliktfyllt för mig på samma sätt som jag kände för gränser. Svårt att komma igång. Mitt liv är förstås som alla andras fyllt av konflikter. Det finns mycket att ösa ur...Jag älskar livet och har egentligen inga problem att ta en konflikt. Man lär sig alltid något, om inte annat så att bli ännu bättre på att hantera konflikter.Jag säger till om något blir fel antingen det gäller hemma eller på jobbet. Människor som blir dåligt bemötta i en affär eller hotade på stan hjälper jag gärna, dumdristigt ibland men jag tycker civilkurage är viktigt. Konflikter handlar nu inte bara om våld. Begreppet flyter ut och tangerar också prioritering d v s...En konflikt uppstår ofta ur en prioritering. En egen konfliktfylld prioritering  i tonåren uppstod genom något jag önskade mig. Pengarna räckte inte både till det jag önskade mig och mat för den närmaste veckan. Jag bejakade den heta längtan och köpte det åtråvärda väl medveten om att det var vita böner, en burk /dag, som gällde minst en vecka framöver. Jag bodde i ett kallt hyresrum i London och var alldeles för stolt att be om hjälp. Hungern var besvärande och tårarna flödade på min vindskammare men jag ringde inte hem...Det första arbetet i detta tema var en serie på tio rutor. Konflikten skulle utspela sig i skolans värld och helst under VFU perioden. Jag valde en mobbingsituation som kan genomsyra hela skolan. Jag pekar förutom på hur vanliga elever i grupp kan bli rena monster och hur skolan agerar ( eller inte agerar). Presentationen och diskussionerna kring våra arbeten blev väldigt givande. Oj, vad vi kan! Viljka härliga arbeten!! Och så olika ... L - Å Kernell tog till vara förutsättningarna och gjorde detta arbete till en höjdpunkt. Han såg oss, följde med i våra tankar och var hela tiden redo att följa nya spår. Jag kunde inte låta bli att tänka på lärarna i Reggio Emilia, under min praktik. Där utgår man från eleverna och spinner vidare utifrån deras tankar och upptäckarlusta.

Vilken film! V 7

Den andalusiska rosen!http://www.kviff.com/en/film-archive-detail/20030325-andalusian-rose/
Temat var mycket udda. Ett häftigt sätt att närma sig konsten och sig själv genom konsten. Jag kommer aldrig att glömma den sensitiva känslan som filmen förmedlade och aldrig de Kleinblå fallosarna...

http://www.yveskleinarchives.org/works/works11_us.html

Veckan blev väldigt "matig" den präglades även denna vecka av en hel del tankar och samtal runt pedagogik och didaktik. Vi fortsatte med Vygotskijs och hans Fantasi och kreativitet i barndomen. I kapitlet Det litterära skapandet i skolåldern

Som jag uppfattade det var alla/de flesta väldigt nöjd med veckan som inte blivit så forcerad som man trott innan. Det fanns tid till frågor, diskussion, sokratiska samtal, museebesök och dessutom många intressanta vfu rapporter.

Akvarellmuséet och dess omgivning klädd i vinterskrud blev en upplevelse i sig. Utställningen var den bästa hittils dvs som jag sett i dessa lokaler. Jag blev väldigt inspirerad av de olika formaten, men vi hann inte att arbeta med det egna projektet. Jag funderade mycket på vad en serie egentligen är och hur jag skulle kunna förmedla mina idéer genom något av dessa format. Jag har arbetat med serier i skolan främst då med de äldsta årskurserna i grundskolan. Processen forserars ofta p ga att eleverna vill gå händelserna i förväg. Skriva och bearbeta manus är en jättebra uppgift att involvera svenskan i. Det blir mer tid för uppgiften och de som har svårt med texten har större möjlighet att få hjälp innan de kommer till bildsalen för att sätta igång med det praktiska. Uppgiften brukar vara populär men eleverna blir ofta förvånade över hur mycket arbete och engagemang som skall till för ett resultat som de själva kan bli nöjda med. Här blir också själva processen väldigt tydlig för eleverna.

V. 3 - Redovisning i interaktiv gestaltning - Tema : Gränser!

Brainstorm, diskussioner och mycket skratt! Så började vårt grupparbete sista veckan innan jul. Det kändes jätteskönt att ha kommit igång. När vi så träffades efter jul hade vi lite olika bilder i huvudet. Med hjälp av Mattias kom vi vidare. Jag kände mig hela tiden entusiastisk inför uppgiften som också blev jätteintressant men på ett annat sätt än vad jag tänkt. Jag hade förväntat mig att man snabbt skulle få lust att greja med oss. Som när man ser ett vitt papper och en penna, känslan av att få välja, göra något nytt, skapa något. Den nästan andäktiga känslan som man kan känna på ett galleri eller museum infann sig direkt. Jag läste uttrycken i mina kamraters ansikten och tolkade dem som  "och... var det allt? Vad skall vi göra nu då?" Vi hade visserligen hängt upp en hel del av våra skissboks-bilder men inte på något snyggt genomtänkt sätt som man kan förvänta sig på en utställning och dessutom hängde saxarna bredvid. Det var ok att klippa i våra kopierade bilder men jag drog ändå ett djupt andetag när den första bilden klipptes i bitar.  Jag tycker vi klarade av att inte forcera händelseutvecklingen

Vår tanke med upplägget var att undersöka vad som händer när man lämnar ut sig på detta sätt. Vi kände oss nog ganska utlämnade där vi stod. Vi visste ju att de hade ganska så fria händer att göra med oss vad de ville. Men det intressanta var att de inte förstod detta förrän på slutet och knappt då. Det som hände var att våra kamrater från de andra grupperna kände sig osäkra och utlämnade i stället för oss. Enligt dom själva kändes det som en lättnad när de fick ta av oss maskerna...intressant.

Diskussionen efter vår lilla föreställning blev bra och gav oss en del att tänka på framöver. Bl a kände jag att vi hade behövt någon form av generalrep för att förstå och varit förberedda på vad det var man såg när man trädde in i rummet.

De andra gruppernas arbeten fortsatte att utreda gränser mellan det individuella och det gemensamma. Det var många tankar om integritet och när man går över gräsen och när man då börjar känna obehag. Det var väldigt olika. Många gränser korsades, några försökte stå ut medan andra gick åt sidan. 

Olika gränserna var något som vi i vår grupp diskuterade en hel del under planeringen. Det blev så uppenbart när det kom till något som för några var självklart men som för andra var otänkbart. Då och då blev det tvärnit men vi fann andra perspektiv att utgå ifrån. Arbetet med gruppen i processen kändes ( för mig) till slut viktigare än själva gestaltningen.

Ur skissboken Ht 09 - tema:gränser!

Skulpterad av "Eld och Lågor"!

Jag kan fortfarande inte gå förbi en kontainer utan att stanna upp och "slänga en snabb titt". Nu var jag inne  på privat område - en verkstad. Stoor kontainer. Medan mina bekanta uträttade sina verkstadsärenden gjag på uptäcksfärd. Där låg de mest underliga formationer av för mig obekant material. Jag valde ut några bitar och frågade ägaren som tittade underligt på mig medan han nickade till svar. Figurerna var väldigt sköra. Väl hemma förstod jag att det var bränt isoleringsmaterial. Jag delade bitarna och arrangerade dem för fotografering.                                          Det finns en kraft i uttrycket vad jag än tolkar in för betydelse i "verket"! Rakt framifrån ser jag en förvriden mask, ett raseri och en kamp. Från sidan en leende figur med groteskt utseende. Ett vänligt och mänskligt leende. Kanske något sorgligt och lite skört. Kanske handlar det i någon form om människans eviga kamp mellan det goda och det onda??

Våga se!

 Eländes, eländes elände...ständig kamp för jämlikhet på alla möjliga och omöjliga sätt. Vår yttrandefrihet som varit så självklar är inte längre självklar i alla sammanhang... Visst är det allas plikt att försöka vara någorlunda medveten om vad som sker, var det sker, vem som förmedlar informationen och i vilket syfte. Sedan är det bara att välja engagemang, krigen ute i världen, granntjejen som behöver en extra vuxenkontakt eller Farmor som sitter ensam på hemmet. Men det viktigaste av allt: Öppna ögonen!

Oscar Wilde!

" To love one self is the beginning of a life long romance".

Oscar - poet, känd brittisk dandy och skarp samhällskritiker i det victorianska samhället. Han attackerade dubbelmoralen och kämpade för ett friare samhälle. Hans skarpa penna gav honom många fiender. När han i slutet av 18 00 talet hamnade i fängelse för att ha haft förhållande med andra män var det en del som drog en lättnadens suck. Efter två år i fängelse var det en tärd poet som trädde ut. Oscar Wilde levde endast några få år efter fängelsetiden och sörjdes därefter av tusentals människor som uppskattat hans skrivkonst. Hundra år senare är hans författarskap fortfarande aktuellt.                                      

Varför dyker han, en av mina största tonårsfavoriter, upp i detta sammanhang? Möjligheten att testa textiltryck blev snabbt påkommet och Oscar dök upp i mitt medvetande precis när jag behövde ett motiv att jobba med och Google var på ett ögonblick behjälplig med ett porträtt. Vi hade en härlig dag med en mycket hjälpsam lärare. Arbetet gav absolut mersmak. Ett av trycken fick plats i min gränsbok. En mer gränsöverskridande person än vad Oscar var får man leta efter.

Som tonåring kände jag mig "oförstådd". Jag läste och skrev poesi som handlade om djupa existensiella frågor blandat med hjärta och smärta.I gränslandet mellan barn och vuxenvärlden utvecklade jag en stark känsla av utanförskap. I mötet med Oscar Wildes historia och poesi trodde jag mig se en bundsförvant. Han tillhörde de goda. Han bestämde själv vad som var rätt och riktigt. För mig var det detsamma som att revoltera mot vuxenvärlden.

Inspirerad av utställningen Åskmaskinen av Martin Larsson, Lo Caidahl och Odd F. Heiberg på konstepidemin ht - 09!

                                            Titeln på utställningen var Åskmaskinen. Under denna rubrik utgår man ifrån samtid, dåtid och framtid. Martin Larsson drar paralleller från Barockens överdrifter till vår samtid. Jag behöver inte tänka många tankar för att förstå vad han menar. Visuellt påminner de höga konstfulla perukerna, spetsar och krusidullerna om dagens ungdomsmode där i princip allt är tillåtet . Dagens vuxenmodet består mer och mer av logotyper. Det spelar för många ingen roll hur plagget ser ut bara det är rätt logga, helst synlig. Assesoarer är i detta hänseende av yttersta vikt. Kejsarens nya kläder blir här en passande liknelse. Molie´re har också skrivit en komedi som bygger på temat (kommer inte i håg namnet, återkommer i ärendet).

Men Martin Larsson har förstås funderat lite djupare än så. Han jämför barockens storvulenhet med dagens alla överdrifter.Jag får en bild av vårt samhälle som en jättestor tårta med många lager. Ett lager som i vår tid genomsyrar flera andra är egennyttan.  Det spelar ingen roll hur många ideella verksamheter du skänker femtilappar till jul. Egennyttan lyser igenom!

Det blev många intressanta diskussioner om vad som egentligen är konst. En del fortsatte i vårt klassrum. Följande dag hade vi bl annat i uppdrag att förbereda en lektion. Bilden ovan kom till i detta syfte. Dåtid möter nutid, dvs barockens exklusiva vollanger möter dagens samhälle genom enkelt tidningspapper som genom  veckningen knappast döljer vårt överdrivna konsumtionssamhälle.

Bränd Fenix!

Här följer ytterligare en bild av kontainerfyndet i somras. Som jag beskrivit ovan bestod materialet av någon sorts isoleringsmaterial. Denna bild har jag arbetat vidare med i photoshop. Här är min vana inte så stor och jag behöver mycket övning. Jag har dock kämpat en del och kommit fram till att jag behöver skaffa mig ett ljusbord för att kunna jobba vidare och för att kunna utveckla mina ideér. Jag älskar att blanda tekniker och material så det här ser jag fram emot.

Kontakt!

Var går gränsen mellan barn och åldring? Jag har träffat barn som kännts gamla och visa och äldre människor som verkat oerhört naiva eller oerfarna. Det talas ofta om begåvning eller intelligens men vad är begåvningen värd om det inte finns klokskap och en vilja att uträtta något. Av barn och fulla får man höra sanningen!? Svaren man får när man frågar barn känns ofta självklara, obefläckade och ärliga...Frågorna närgångna, rätt fram och mitt i prick.                                                                                                           Att ha kontakt med barnet och tonåringen i sig är inte att vara barnslig. Det hjälper oss att ha kontakt med våra känslor. Inte minst som lärare är det viktigt att kunna sätta sig in i hur det var när man själv var i samma ålder eller när man råkade ut för saker, livsviktiga för eleven men som av vuxna inte togs på allvar.