v 42 Digital miljö, visuallitet och retorik.- Pecha Kucha

Pecha Kucha Göteborg
Uppdrag Pecha Kucha - Min samling!

Jag är också en som "samlar på mig" dvs av bra att ha grejer så väl som saker endast för sin skönhet eller något som får min fantasi att gå i gång. Ja det kan vara en sidenshal för flera tusen eller en plastbit jag hittat på gatan. Vackra ord eller konstiga ord som på något sätt berör. Alltså vad som helst. Jag var redan i gång vid fyra - femårsåldern bland farmors tygbitar och farfars verktyg och målarburkar.
Vid redovisningarna dök frågan om vad en samling egentligen är upp. Kanske ett förhållningssätt till tingen ?? eller så ligger det kvar en känsla från jägar och samlarperioden i våra gener, men nu var det ju formen för visningen vi skulle fokusera på.

Formen P K gör att man måste begränsa sig. Alltså blir innehållet mera koncentrerat. Ser man ur elevperspektiv passar tiden perfekt. Lagom genomgångstid är MAX 15 minuter ( egen erfarenhet). Man skall väcka intresse, informera och ge tid till frågor innan eleverna sätter i gång med sitt arbete under en lektion som ofta inte är mer än 40 miuter lång.

En halv P K och 10 bilder blev en mycket kort inblick i vår Norgesegling.

 Vi seglade från Onsala till Hammerfest ca en eller två dagars segling från Nordkap som var vårt mål. Vädret var inte så att vi ville utmana i dessa vatten. Under de veckor som vi spenderade mellan Lofoten och Hammerfest var det ca 6+ både på land och i vattnet. En dag snöade det ordentligt men snön la sig inte under 600 hundra meter. Detta var alltså i slutet av juli början av augusti. Några veckor innan hade det varit runt 25 +. Vi träffade flera familjer som med sina småbåtar sett späckhuggare på nära håll. Någon sa att om man visslade och de var i närheten kom de upp och simmade bredsides med båten. Oj, vad vi visslade den sommaren. Vid telesamtal med Sverige hörde vi däremot att ett gäng späckhuggare just då befann sig utanför Smögen. Pust....

Nu gjorde vi inte detta på en sommar. Vi la upp båten där vi hamnade med tanke på tiden vi hade att passa. Vi var hemifrån 4-5 veckor varje sommar (inkl resa upp till båten). Vi seglade i Norge sju somrar med vår lilla segelbåt på sju meter.

Åter till Pecha Kucha. Här är en länk till en
en "lokal plattform för en värld av kreativitet".Mattias berättade om detta forum vid genomgången.Klicka på länken ovan och anmäl dig. Själv ser jag verkligen framemot att få ta del av föredragen och samtidigt träffa en massa nya kreativa människor.

v 41 Digital miljö, visuallitet och retorik Föreläsning av Ove Sernhede och redovisning av interaktion i det digitala rummet.

http://www.folkbladet.nu/?p=108796
 Bilden nedan: Morris Shabo.

v 40 Digital miljö, visuallitet och retorik.

Tisdag - fullt ös på pennan! Teckna och skiva under det att vi inte  förstod vart det skulle leda men som vanligt knöts det ihop på ett relevant sätt. Teckningarna blev jätte härliga och kortet med valfribild och text ur det längre skrivuppdraget blev verkligen uppskattat. Själv började jag den skrivandet med att känslomässigt kastas tillbaks till en strulig 15 åring- "Jag är en sån som inte har lust"... Jag var trött och fattade inte vart vår lärare ville komma. Med hela min ickeinspirationen var jag ändå snart i gång och jag skrev så att pennan glödde. Uppläsningen av uppgiften blev dock väldigt seriös och stundom väldigt utlämnande och känslosam. Jag var djupt imponerad av mina klasskamraters arbete både när det gällde teckningarna på morgonen som de välformulerade och "ärliga" texterna på eftermiddagen. Helt tömd somnade på tåget hem.

.

Vad är teckning ? Frågade Nike. Så hamnade vi återigen i diskussionen om tekniker och det meningsfulla i teckning som ett avbildande. Jag menar att man bör ha grundtekniker som verktyg. Det handlar ju också om min identitet som lärare vilket vi också diskuterade med Bengt i måndags. Känner man sig säker i sitt ämne och i sin roll som  pedagog /handledeare, vågar man ta ut svängarna och eleverna får därmed en större frihet i sitt skapande. Vad är det då att vara lärare frågade Bengt, och trygghet i vilken form? Vi diskuterade och som oftast i denna grupp får man många olika infallsvinklar. Mycket givande.

Fredagens uppgift handlade om att se det stora i det lilla. Kottar, pinnar och frön av olika slag blev mer eller mindre disikerade för att sedan förstras upp i jätteformat. Uppgiften att låta teckningen flyta ut på golvet ...mer papper och mer teip. Man hade ju ingen aning var den skulle sluta. Det var svåert att till en början inte hamna i en "planering" av ytan man behövde för arbetet. Jag fick mig en riktig tankeställare. hur många elever har inte kommit till mig och frågat om teip. Oftast har jag gett dem ett större papper och pratat om planering.



Tankar som dök upp under veckans diskussion om livet som lärare i dagens skola.

Som nyutex. lärare har man en känsla och en av att man vill frälsa världen.  Det fordras motivation, ett stort engagemang för att inte denna känsla skall rinna ut och dö en långsam död allt eftersom åren går.
 Överlever motivationen för den ofta en tynande tillvaro.Passar man sig inte så blir man en grå mus, mer och mer osynlig för varje dag och tom förutom på damm! Idéerna har resignerat och snusar osynligt i allt administrationsarbete/damm. Man måste som bildlärare våga ta plats och jobba för ämnets status.

En föreläsning av Joakim Forsemalm om urban identitet.

http://www.murbrackan.se/aktiviteter.htmlidentitet!?

En diskussion om en pulserande och vital urban miljö: Långgatorna! Den unika atmosfären med blandning av bostäder och alla möjliga (och omöjliga) verksamheter lockar både göteborgare såväl som turister. J F diskuterade långgatorna utifrån omvandling och utveckling. Det var intressant att höra hur en sk omvandling av en stadsdel kan gå till. Glädjande var att man lägger stor vikt vid vad folk i området tycker men också de tillsatta grupperna där Joakim Forsemalm var en av deltagarna. Joakim betonade vikten av att ha kvar verksamheter i bottenvåningarna på de gamla husen för att bevara liv och rörelse i kvarteren. Han visade samtidigt ett mindre lyckosamt lägenhetsbygge i närheten där man gjort lägenheter utan verksamheter i bottenvåningarna.

Det viktigaste i diskussionen blir återigen MÖTEN...Det måste finnas naturliga mötesplatser. Platser där man kan alla kan träffas utan generationsuppdelningar.

Även Etsuroh Tetsua (arkitekt) som föreläsare på HDK samma vecka tog upp tankar om gamla invanda mötesplatser. Att man kan bygga nya aldrig så fina "öppna" ytor men de ersätter sällan de gamla. Han pratade om gamla domarplatser, platser vid korsande vägar osv. Jag kom att tänka på den skylt som någon av oss fotograferade på hisingen första veckan i september, vid uppraget om offentlig miljö. Det var en namnskylt: Mötesplatsen! men platsen verkade inte inbjuda till möten människor emellan. Möjligen för hundar, d v s en stolpe att märka revir på.

Digital miljö

habbo.comJag har skapat en liten Habbo. Hon heter Gantaro och är intresserad av att få nya vänner. Idag har hon varit ute på en massa äventyr, men det var inte lätt att bli accepterad. Alla verkade så upptagna. Gantaro fann så en familj men där var hon inte välkommen. Den visade sig vara en kriminell och de slängde ut henne ganska fort. Det blev lite trevligare runt poolen men även här var det svårt att få kontakt. Gantaro åkte på badringar och lekte med en katt. Butlern bjöd plötsligt Gantaro på en drink som hon sedan gick omkring med.

Detta var första gången jag varit ute på sånt här. Det finns mycket att göra. Det är ett helt samhälle.
Jättekul men det tar nog ett tag att lära sig . Jag undrar hur det är med affärsverksamheten. Jag försökte få någon av karaktärerna att hjälpa mig men det gick inte så bra det heller.
Facebook är nytt för mig. Denna vecka har jag skaffat ett konto och hittat några vänner att kommunicera med. Jag är även med i stafreinds så detta känns lite kaka på kaka. facebook.com

Interkulturell pedagogik-- en konferans om inkluderande pedagogiska tankesätt och metoder. En forts. från v 39

Mötet med Michael Azar blev en höjdpunkt, kunnig ödmjuk och nyfiken män framförallt han utgick ifrån Att vi hade Något att tillföra. Diskussionsgrupperna blev dynamiska. Deltagarna representerade Olika yrkesgrupper män Gemensamt var Erfarenhet från arbete med det sk "mångkulturella". Vi diskuterade med stor Inlevelse. Samtalen Höll sig kring Frågan om vad för människor Lägger betydelse i begreppet "det mångkulturella samhället" och hur man Skall förstå "kultur" i förhållande till makt och kunskap.Gruppen var Långt ifrån enig i Frågan "vad är kultur?
M Azar Var Runt i alla grupperna. I vår grupp noterade han en oenighet som jag tror kom av Olika Utgångspunkter i våra arbeten. Azar styrde sedan sammanfattningen utifrån var våra diskussioner landat och Inte som det Ofta blir, utifrån vad föreläsaren Planerat.
Så Länge jag kan minnas har jag alltid statt för Ideen Att man i möte med "andra" kulturer Bör dvs leta efter likheter Gemensamma nämnare i stallet för olikheter ...
I mina reflektioner från dagen hänger följande tanke kvar:
Olikheter och oenigheter finns överallt och är eller Bord uppfattas som en Tillgång Inom alla kuturer. Vår egenDemokrati bygger dessutom på detta!!

Webzone Magazine en artikel om integration!

En händelserik vecka!!!

Viken vecka! Jättebra start med Anne Philgren med "sokratiska samtal". Bra föreläsare som lyckades få med sig gruppen direkt. Vi hade så klart läst den lilla skriften innan och kunnat konstatera att den varit givande och självklar. Klart man är en god lyssnare eller? Och visst låter vi alla komma till tals eller?
Max Käck skriver (Dokumentation från kursen Sokratiska samtal som metod 2005-06)  i sitt inlägg: "Att medvetet utveckla sin samtalsteknik och sin medvetenhet om vad som sker i samtal är ett fredsprojekt". Han menar vidare att man skulle kunna förhindra många "lågskaliga krig" mellan människor som utbryter på grund av missförstånd och dålig kommunikation. Jag har inte svårt att tänka mig att regelrätta krig som utbrutit länder mellan, såväl som t ex äktenskapliga kriser som slutat i onödiga skilsmässor har skett genom missförstånd och bristande förmåga att kommunicera.

What a wonderful world!

På tisdagen gled vi runt vi runt på konsthallar och museum. Vi tittade, lyssnade, läste och diskuterade. Konstbiennalen handlar i år bl a om skam. Ett verk som tar upp ämnet och vars bilder brände sig fast i mitt minne var Amar Kanwars The lightning Testimonies. Han fokuserar/utforskar sexuellt våld i politiska konfliktsituationer på den indiska subkontinenten. Det som facinerar är blandningen av våld och berättelser genom ett poetiskt filter. Installationen påminner mig om en film om andra världskriget där uppsatta tyska befäl går direkt från en gräslig tortyr och våldtäkt till en elegant bjudning (Krigets vindar?). Denna absurda stämning ger mig återigen kalla kårar.

Ett annat våldsamt verk var Jörgen Svenssons på Stadsmuseet. Här hittar man inget poetiskt filter. Jörgen vill förmedla eller betona vikten av det dokumentära i hans arbete. Verket känns fladdrigt och det tar en stund innan jag bestämmer mig för att titta på dokumentären där han visar flera korta filmer (eller kanske två) av autentiska mord. Det är filmer som använts i en rättegång. En man begår ett mord medan den andre filmar. Jag hade svårt att ta in det hela. Jag undrar om konstnären har de anhörigas tllåtelse att visa detta brutala mord som en del av hans arbete? Är det etiskt ok? Väcka käslor, peka på orättvisor och vikten av att visa dokumentärer visst, men jag kan inte komma ifrån att det i detta fall känns cyniskt, ja nästan som ett övergrepp i sig.

William Kentridges verk fokuserar också krig och maktmissbruk genom italienska facismens brutala koloniala historia i Etiopien. Detta gör han genom en roterande glasskiva (en slags ljusbord) med en spegelcylinder i mitten. En gammal måleriteknik som återger en förvrängd bild dess rätta proportioner när man ser dem ur en viss vinkel. Kentridges svartvita bilder, den klassiska musiken tillsammans med autentiska ljud från Etiopien gör det svårt att slita sig. Man upptäcker hela tiden nya saker som leder till nya tankar/frågor. En underbar teknik som mitt i det allvarliga temat gav en känsla av karusell och kaleidoskop.P

Härligt befriande blev det genom Candice Breitz verk Working Class Hero, Candice intresserar sig för populärkulturens påverkan och dess stora genomslagskraft. Hon arbetar framförallt med fotografi och videoinstallationer.Hon har fått tjugofem Beatlesfans att ställa upp enskilt framför kameran. Det är som om de står framför spegeln hemma i badrummet och tar ut svängarna och så tittar vi in genom ett kollektivt nyckelhål.Häftigt!

Soft City av Pushwagner överaskade efter alla videoinstallationer. Alla dessa bilder har tagit några år att göra. Tänk att många varit spridda för vinden. Den första tanke jag fick var Powel Rammels låt ...som gift sig och fått barn, som sen vuxit opp och...och sedan Malvina Raynolds Little boxes..Det handlar om en dag i vår "grottekvarn" och hur lika människor ändå är när det kommer till våra grundläggande behov.
http://vamamarga.blogspot.com/2008/07/soft-city.html

En föreläsning av Joakim Forsemalm om urban identitet.
http://www.murbrackan.se/aktiviteter.htmlidentitet!?

En diskussion om en pulserande och vital urban miljö: Långgatorna! Den unika atmosfären med blandning av bostäder och alla möjliga (och omöjliga) verksamheter lockar både göteborgare såväl som turister. J F diskuterade långgatorna utifrån omvandling och utveckling. Det var intressant att höra hur en sk omvandling av en stadsdel kan gå till. Glädjande var att man lägger stor vikt vid vad folk i området tycker men också de tillsatta grupperna där Joakim Forsemalm var en av deltagarna. Joakim betonade vikten av att ha kvar verksamheter i bottenvåningarna på de gamla husen för att bevara liv och rörelse i kvarteren. Han visade samtidigt ett mindre lyckosamt lägenhetsbygge i närheten där man gjort lägenheter utan verksamheter i bottenvåningarna. Det viktigaste i diskussionen blir återigen MÖTEN...Det måste finnas naturliga mötesplatser. Platser där man har träffats i generationer...

Även Etsuroh Tetsua (arkitekt) som föreläsare på HDK samma vecka tog upp tankar om gamla invanda mötesplatser. Att man kan bygga nya aldrig så fina "öppna" ytor men de ersätter sällan de gamla. Han pratade om gamla domarplatser, platser vid korsande vägar osv. Jag kom att tänka på den skylt som någon av oss fotograferade på hisingen första veckan i september, vid uppraget om offentlig miljö. Det var en namnskylt: Mötesplatsen! men platsen verkade inte inbjuda till möten människor emellan. Möjligen för hundar, d v s en stolpe att märka revir på.

Reflektioner v 38 - workshop "Jag - du - vi "

 Intressant med "jag-trädet". Arbetet ringlade sig, likt de tejpade linjer som som fyllde golvet i aulan. I du-uppgiften sökte vi upp områden som intresserade/talade till  -oss. Här valde jag bl a ett område med två tillsynes helt olika figurer som funnit varandra och ett område där jag tolkade in vikten av att bevara barnasinnet. Mina egna figurer var Snobben och en bild på Mumindalen. Ord jag skrivit och plockat var bl a naturen, filosofi och egensinnig.

Vi-arbetet blev svårare. Här skulle gruppen välja ut ett ord från våra gemensamma lappar som utgångspunkt för en flödesskrivning. Vi valde kreativt kaos. Som avslutning blev det gestaltning av en slogan. Denna skulle vara förankrad i flödesskrivningen. Vår slogan blev Popup! Ordet kom ur en av deltagarnas lilla popuppdocka, och med den ville visa på vår kreativitet som ständigt poppade upp med nya idéer. Klassens framföranden i stort stämde ganska bra överens med vår grupps utarbetade rubrik: Kreativt kaos!

På eftermiddagen var det så dags att börja bygga på sitt "självporträtt" jag hade sett fram mot själva pysslandet och hade två stora påsar med mig men ordet självporträtt blev som en stopkloss. Jag satt mitt bland mitt "skräp" på golvet helt tom till en början. Jag gick igenom förmiddagens process tyst för mig själv medan  mitt ännu oidentifierade verk långsamt började ta form mig i mina tankar. "Skulptur" -sa hon... Jag tänkte mig något transparant med olika attribut som skulle symbolisera saker som påverkat mitt liv och mina val.
Den lilla biten grönt plaststaket jag hade med mig gav mig en idé. Hönsnät. Jag ville få lite höjd på det hela, det är ju så högt i tak, och satte igång med en sockel av fyra kartonger. Därefter blev det flera skisser med tanke på de ord och saker jag hade att utgå ifrån.

Jag började med bilden från Mumindalen. Berättelserna roade mig inte alls som barn. Som vuxen ser jag regelbundet barnprogram . En stor anledning är förstås att jag tycker det är viktigt att förstå vad eleverna pratar om och hur de resonerar när det gäller t ex barn och tonårsprogram. Mumindalen i japansk tappning har länge fasinerat mig. Japan och japansk filosofi har intresserat mig sedan tonåren och faktiskt påverkat många av mina val privat men också i mitt yrkesval. Zenbuddhismen som jag kom i kontakt med genom karateträning ledde till att jag reste till Japan, läste japanska och valde religion som ett av mina ämnen i min lärarutbildning.

Orden filosofi, glad och egensinnig skulle inte synas på slutet men vara med i mina tankar under byggandet.

Hönsnätet fick bestämma storleken på min skulptur. De första tankarna var att forma den kloka Muminmamma med en solfjäder i stället för en väska eller Lilla My, som ifrågasätter allt och alltid förhåller sig till gränser på samma sätt, dvs genom att ignorera dem. Under själva skapandet fick hönsnätet olika former tills det antog en neutral form som övergick i något som kunde symbolisera en kimono. Med diverse tygbitar formades en obi, det sk skärp till kimonon.  Det skall hålla ihop kimonon men samtidigt tala om vem man är genom färg, mönster och val av de kompliserade arrangemanget på ryggen. Sidentyget fick stå för den japanska delen och den röda flanellen för det hemvävda trygga i Mumindalen.  En liten väska i plast instucken i obin fick symbolisera Muminmamman. Bilden på Mumindalen fick en plats längst ner men dock väl synlig. Jag blev nöjd med symboliken som här representerade en del av mina tankar/vägar genom livet som varit viktiga för mig.

Vid presentationen gick vi först ett varv runt i grupper för att skriva ner det första ord vi kom på. Orden som gruppen lagt vid mitt "verk" var bl a skyltdocka, homosexuell, kuvad och drottning. Att välja ett av dessa som rubrik på mitt arbete blev jättekonstigt. Vid en följande analys förstod jag deras tankar, trodde jag. Det blev lite mer kompliserat än vad jag tänkt. Vi gick igenom gruppens tankar bakom orden vilket gjorde det lättare att se logiken ur deras perspektiv.
 Till sist valde jag "drottning". Stolt kvinna med makt att förändra, dock snörd vilket trots allt begränsar.

Om Mumindalen:
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_487251.svd

Förändring i det offentliga rummet

"Förändring i det offentliga rummet - platsen mellan åsikt och handling".

Vi gav oss ut för att känna av atmosfären i det område vi blivit tilldelade. Vi började med wiselgrensplatsen, promenerade sedan iväg. Vi tittade på de klassiska två/tre våningshus från 30-40-50 talen. Mycket gräsmattor men väldigt få gemensamma utrymmen för folk att umgås. Ofta inte ens en bänk att sitta på. I vissa kvarter har man helt enkelt tagit bort gräsmattorna tillförmån för parkeringsplatser. Generationsskifte har ägt rum (så mycket parkeringsplatser behövdes nog inte till barnfamiljerna för 50 -60 år sedan).

Samtidigt som jag i tankarna gick och planerade om gräsmattorna till härliga trädgårdar att vistas i dök en annan tanke upp. Det skulle faktiskt kunna vara så att de boende inte håller med mig!? Varför? Kanske man skulle känna "lurande faror" bakom buskarna, eller att det skulle bli skränigt på kvällarna. Det känns plötsligt förmätet och naivt. Folk kanske älskar de öppna ytorna där de uppifrån sina våningarna har stenkoll på vad som händer runt om deras hus.
Men vad hittade vi då som blev föremål för lite mer hanterliga ideer. Tuggumifläckar, snus och fimpar skulle kunna vara något att uppmärksamma. Mataffären låg mitt på torget. Här passerar många förbi till och från spårvagnen. Här jäktar man fram och tillbaka här borde man kunna göra något som får folk att stanna upp, prata.

Karta på Wieslegrensplatsen

Det offentliga rummet - forts..

Det blev till sist Wiselgrensplatsen. Spårvagnshållplatsen, gången fram mot torg och gågata- grått, grått, grått. Både den grå färgen och betong som material kan vara ursnyggt, men inte på det här sättet. Jag blev också nyfiken på vilka som befolkar detta "grå" idag. Så fann jag plötsligt ett övergivet fundament d v s en cementklump i betong som en kub ca 70 cm. Den inspirerade mig. Alldeles övergiven vid sidan av parkbänkar och hållplats mitt emellan gågatan och spårvagnshållplatsen. Min första tanke var fääärg.. Min andra tanke var "möten". Iklädd fem meter rött paljettskimrande tyg och rosa gelehjärtan på en svart bricka i handen försökte jag få kontakt med folk i området.Det gick trögt i början men allteftersom folk stannade vågade sig fler fram. De var förstås nyfikna på vad jag höll på med och det blev flera riktigt trevliga samtal.Någon kommenterade konstfack och uppståndelsen där i våras. Ett gäng tonårsflickor tyckte att det var coolt och att de själva skulle vilja göra nägot liknande för att "göra människor glada".Jag hann nog att samtala med ca fem olika nationaliteter i åldrarna från ett år till ca 85. 85 åringens kommentar när hon kom fram: "och här står du och glittrar".

Reflektion efter mitt möte med innevånararna kring torget var att de nog inte var lika vana vid "spektakel" som folk kring Avenyn eller t ex Linnéstan och hur lätt det egentligen är att få kontakt med andra människor bara man stannar och vågar ta första steget..

Tankar om huset och människorna.

Rundvandringen, lite kalt..jag filosoferade över alla de människor som under årens lopp vandrat runt och fyllt huset med sina drömmar och förväntningar, möten och diskussioner påverkade av olika skeenden...