Vi gav oss ut för att känna av atmosfären i det område vi blivit tilldelade. Vi började med wiselgrensplatsen, promenerade sedan iväg. Vi tittade på de klassiska två/tre våningshus från 30-40-50 talen. Mycket gräsmattor men väldigt få gemensamma utrymmen för folk att umgås. Ofta inte ens en bänk att sitta på. I vissa kvarter har man helt enkelt tagit bort gräsmattorna tillförmån för parkeringsplatser. Generationsskifte har ägt rum (så mycket parkeringsplatser behövdes nog inte till barnfamiljerna för 50 -60 år sedan).
Samtidigt som jag i tankarna gick och planerade om gräsmattorna till härliga trädgårdar att vistas i dök en annan tanke upp. Det skulle faktiskt kunna vara så att de boende inte håller med mig!? Varför? Kanske man skulle känna "lurande faror" bakom buskarna, eller att det skulle bli skränigt på kvällarna. Det känns plötsligt förmätet och naivt. Folk kanske älskar de öppna ytorna där de uppifrån sina våningarna har stenkoll på vad som händer runt om deras hus.
Men vad hittade vi då som blev föremål för lite mer hanterliga ideer. Tuggumifläckar, snus och fimpar skulle kunna vara något att uppmärksamma. Mataffären låg mitt på torget. Här passerar många förbi till och från spårvagnen. Här jäktar man fram och tillbaka här borde man kunna göra något som får folk att stanna upp, prata.
Karta på Wieslegrensplatsen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar