Tisdag - fullt ös på pennan! Teckna och skiva under det att vi inte förstod vart det skulle leda men som vanligt knöts det ihop på ett relevant sätt. Teckningarna blev jätte härliga och kortet med valfribild och text ur det längre skrivuppdraget blev verkligen uppskattat. Själv började jag den skrivandet med att känslomässigt kastas tillbaks till en strulig 15 åring- "Jag är en sån som inte har lust"... Jag var trött och fattade inte vart vår lärare ville komma. Med hela min ickeinspirationen var jag ändå snart i gång och jag skrev så att pennan glödde. Uppläsningen av uppgiften blev dock väldigt seriös och stundom väldigt utlämnande och känslosam. Jag var djupt imponerad av mina klasskamraters arbete både när det gällde teckningarna på morgonen som de välformulerade och "ärliga" texterna på eftermiddagen. Helt tömd somnade på tåget hem.
.
Vad är teckning ? Frågade Nike. Så hamnade vi återigen i diskussionen om tekniker och det meningsfulla i teckning som ett avbildande. Jag menar att man bör ha grundtekniker som verktyg. Det handlar ju också om min identitet som lärare vilket vi också diskuterade med Bengt i måndags. Känner man sig säker i sitt ämne och i sin roll som pedagog /handledeare, vågar man ta ut svängarna och eleverna får därmed en större frihet i sitt skapande. Vad är det då att vara lärare frågade Bengt, och trygghet i vilken form? Vi diskuterade och som oftast i denna grupp får man många olika infallsvinklar. Mycket givande.
Fredagens uppgift handlade om att se det stora i det lilla. Kottar, pinnar och frön av olika slag blev mer eller mindre disikerade för att sedan förstras upp i jätteformat. Uppgiften att låta teckningen flyta ut på golvet ...mer papper och mer teip. Man hade ju ingen aning var den skulle sluta. Det var svåert att till en början inte hamna i en "planering" av ytan man behövde för arbetet. Jag fick mig en riktig tankeställare. hur många elever har inte kommit till mig och frågat om teip. Oftast har jag gett dem ett större papper och pratat om planering.
Tankar som dök upp under veckans diskussion om livet som lärare i dagens skola.
Som nyutex. lärare har man en känsla och en av att man vill frälsa världen. Det fordras motivation, ett stort engagemang för att inte denna känsla skall rinna ut och dö en långsam död allt eftersom åren går.
Överlever motivationen för den ofta en tynande tillvaro.Passar man sig inte så blir man en grå mus, mer och mer osynlig för varje dag och tom förutom på damm! Idéerna har resignerat och snusar osynligt i allt administrationsarbete/damm. Man måste som bildlärare våga ta plats och jobba för ämnets status.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar