Time goes by..Två terminer. Jaha, och sedan är man tillbaka i "verkligheten"!!! Jag tycker inte om det begreppet. Man lever i verkligheten hela tiden men hur den verkligheten ser ut påverkas av dina val/prioriteringar. Man kan alltid skylla på annat och många gånger går det hem hos andra, men du vet.. Det vill säga om du tar av dig skygglapparna och väljer att se din egen verklighet.
Vernissagen gick jättebra. Folk var intresserade, frågade och diskuterade. Vissa öppnade skåpet vände på klacken och gick medan andra verkligen begrundade innehållet. För mig var det första gången som jag visade upp någonting jag gjort, offentligt, så när helt okända människor kom fram och ville diskutera innehållet kändes det nästan overkligt. Vad nöjd jag blev när diskussionerna djupnade och jag hade glädje av allt material jag tagit del av. Jag kunde hänvisa till artiklar, böcker och bloggar i ämnet och visa på statistik etc. Jätteroligt och mycket inspirerande.
Var landade jag då med/i min gestaltning? Jo, bland ungdomar såväl kloka, brådmogna som helt vilse i pannkakan som beskriver sin veklighet i artiklar och bloggar. Bland t ex nattvandrande föräldrar som beskriver sina upplevelser..och som kan berätta om andra föräldrar som inte förmår stötta sina barn för att de själva inte begriper att de egentligen också är vilse i pannkakan. Men framförallt såg jag ensamheten och hopplösheten i vitögat, mitt i vårt prydliga välfärdssamhälle med alla sk, skyddsnät.
Mitt bidrag till utställningshäftet kom inte med i första upplagan så jag tryckte upp en hög på tisdag förmiddag. För intresserade som inte läst bidraget publicerar jag det här, som avslutning på min gestaltningsprocess.
I brist på kommunikation stöter vi omedvetet bort varandra. Längre och längre glider vi isär. Till slut utlämnade, nakna, dras vi så mot ensamhetens isande hjärta.
Vi lever i samma rum, men lever vi i samma verklighet? Hallå!!! Du tappade något! Inget svar. Inte ens en halv blink. Att vända sig om kan betyda att man bör förhålla sig till något, ta ställning, engagera sig, aktivera sig, ta ansvar och ge av sin lånade tid…Vänd dig inte om! Du ångrar dig. Skuggor från igår blott fångar dig, ljuder det från radion...
onsdag 26 maj 2010
torsdag 20 maj 2010
Nu drar det i hop sig...
I måndags kunde jag presentera en modell. Det blev ett litet skåp ( tyvärr inget foto) där jag först och främst presenterade insidan. Bakgrunden, en gråbrun akvarell, monotypi, gjorde ett skrynkligt, smutsigt och ovårdat intryck. Golfmedalj högst upp med tomrum på båda sidor fick representera frånvarande föräldrar. Längst ner bland en hög av metallspån och andra vassa attiraljer låg en liten plastdocka med stora ögon och långt och tovigt hår. I högen låg också ett par närbilder av flickor, syskonlika dockan. etc.
Tanken med tjusig yta representerar ett liv där man prioriterar en snygg fasad. Karriär och ytligt umgänge upptar vuxna familjemedlemmars tid på bekostnad av djupare relation och bra kommunikation med med "nära och kära" t ex barn och äldre släktingar. I stället intalar man sig kanske att förskola, skola eller åldringsvård sköter det man själv inte hinner med - prioriterar.
Mitt sexsurfande kom ganska snart in på ungdomars syn på sex. Genom att läsa många olika bloggar skrivna av tonåringar och sk "yngre vuxna" har jag fått, en viss inblick i hur en hel del ungdomar förhåller sig till sex. Att många är fullkomligt vilsna är väl ingen nyhet. Att man är nyfiken på sex i tonåren är ju också självklart. Men numera handlar det inte om att få reda på lite i taget. På nätet är man bara några klick ifrån allt vad en vuxenhjärna förmår i ord, bild och rörlig film på temat. Många tonåringars bloggar, insändare och dyl handlar om sex på nätet genom speciella comunities. För vissa av dessa ungdomar verkar sex fullständigt avdramatiserat/avromantiserat (se länk i v 18). Tidigare har jag nog ofta använt sex som synonym till fysisk kärlek. Det kommer jag inte att göra hädanefter.
Synen på sex ÄÄr förändrad! Ordet har för många blivit ett ganska neutralt ord dvs något man gör när man har lust. Partnern verkar ofta inte det viktigaste ( så länge det gäller samma åldersgrupp).Vad jag blivit mest förvånad över är att så många ungdomar tycker att det är ok att sälja sex som vilken tjänst som helst. Kan det vara så enkelt att shoppingberoendet och de dyra märkesprodukterna ökar trycket på att skaffa pengar till vaje pris. Förebilderna är ju viktiga. För tjejerna är det inte sällan storbystade kändisar med dyra märkeskläder. Det senaste i mina öron är att blivande studenter önskar sig bröstförstoring i studentpresent! Jag undrar hur man som förälder tänker när man ger en sådan present till sin tonåring!?
http://trollhare.wordpress.com/2009/09/14/sexpanik-botas-med-sjalvkansla/
http://perpettersson.wordpress.com/2009/09/21/sexuella-tjanster-ar-helt-ok/
Statestik kan tolkas på många sätt. Faktum kvarstår dock att tusentals ungdomar är sexuellt aktiva på nätet. Statestiken talar också om tonåringar som mår dåligt av fenomenet och om en stor ensamhet. Oavsett vad ungdomarna gör på nätet eller någon annanstans så behövs vuxenstödet. Det stora antalet skilsmässor pekar tyvärr på att kommunikationen i familjerna inte fungerar så bra. Folk flyr in i sina arbeten och fritidsaktiviteter. När barn och ungdomar går från skolan verkar det numera som om alldeles för många går ensamma hem till sin dator. Där ensam framför datorn är det inte så tryggt som man kan tro. Någon undersökning om hur familjer har det menar att många föräldrar inte umgås med sina barn mer än en halvtimma/dag i snitt. Ensamheten i kollektivet breder ut sig. Sorgligt..
Tanken med tjusig yta representerar ett liv där man prioriterar en snygg fasad. Karriär och ytligt umgänge upptar vuxna familjemedlemmars tid på bekostnad av djupare relation och bra kommunikation med med "nära och kära" t ex barn och äldre släktingar. I stället intalar man sig kanske att förskola, skola eller åldringsvård sköter det man själv inte hinner med - prioriterar.
Mitt sexsurfande kom ganska snart in på ungdomars syn på sex. Genom att läsa många olika bloggar skrivna av tonåringar och sk "yngre vuxna" har jag fått, en viss inblick i hur en hel del ungdomar förhåller sig till sex. Att många är fullkomligt vilsna är väl ingen nyhet. Att man är nyfiken på sex i tonåren är ju också självklart. Men numera handlar det inte om att få reda på lite i taget. På nätet är man bara några klick ifrån allt vad en vuxenhjärna förmår i ord, bild och rörlig film på temat. Många tonåringars bloggar, insändare och dyl handlar om sex på nätet genom speciella comunities. För vissa av dessa ungdomar verkar sex fullständigt avdramatiserat/avromantiserat (se länk i v 18). Tidigare har jag nog ofta använt sex som synonym till fysisk kärlek. Det kommer jag inte att göra hädanefter.
Synen på sex ÄÄr förändrad! Ordet har för många blivit ett ganska neutralt ord dvs något man gör när man har lust. Partnern verkar ofta inte det viktigaste ( så länge det gäller samma åldersgrupp).Vad jag blivit mest förvånad över är att så många ungdomar tycker att det är ok att sälja sex som vilken tjänst som helst. Kan det vara så enkelt att shoppingberoendet och de dyra märkesprodukterna ökar trycket på att skaffa pengar till vaje pris. Förebilderna är ju viktiga. För tjejerna är det inte sällan storbystade kändisar med dyra märkeskläder. Det senaste i mina öron är att blivande studenter önskar sig bröstförstoring i studentpresent! Jag undrar hur man som förälder tänker när man ger en sådan present till sin tonåring!?
http://trollhare.wordpress.com/2009/09/14/sexpanik-botas-med-sjalvkansla/
http://perpettersson.wordpress.com/2009/09/21/sexuella-tjanster-ar-helt-ok/
Statestik kan tolkas på många sätt. Faktum kvarstår dock att tusentals ungdomar är sexuellt aktiva på nätet. Statestiken talar också om tonåringar som mår dåligt av fenomenet och om en stor ensamhet. Oavsett vad ungdomarna gör på nätet eller någon annanstans så behövs vuxenstödet. Det stora antalet skilsmässor pekar tyvärr på att kommunikationen i familjerna inte fungerar så bra. Folk flyr in i sina arbeten och fritidsaktiviteter. När barn och ungdomar går från skolan verkar det numera som om alldeles för många går ensamma hem till sin dator. Där ensam framför datorn är det inte så tryggt som man kan tro. Någon undersökning om hur familjer har det menar att många föräldrar inte umgås med sina barn mer än en halvtimma/dag i snitt. Ensamheten i kollektivet breder ut sig. Sorgligt..
fredag 14 maj 2010
V 18 - 19 "och så går jag runt kring en enebärabusk"...
I början av mina gestaltningsfunderingar kom jag in på Orfeus och Euridike, ur grek. mytologin,. Orfeus skulle hämta tillbaka sin maka Euridike från Hades, dödsriket. Villkoret för att han skulle få föra henne tillbaka till de levande var att han inte fick vända sig om innan de var uppe i ljuset. Jag tänkte mig HDK:s skärmar med två sidor att promenera igenom. Fram mot ljuset.. Vänder man sig om ser man ner i dödsriket (bildligt talat). Då var jag ju inne på västeuropas medelklass där många familjer lever ett annat liv bakom sina vackra fasader. Då skulle framsidorna av skärmarna vara det tjusiga och baksidan på resp skärm spegla eländet bakom den ofta mycket välputsade fasaden
Själva upplägget rent tekniskt kan även fungera med utgångspunkt ifrån mina tankar om hur reklamen hjälper till att forcera fram en allt tilltagande avtrubbning när det gäller vårt förhållande till sex... Efter organisationen i Aulan passar det inte med de stora skärmarna som jag först tänkt men tanken bearbetas fortfarande. Jag är inte riktigt klar med hur jag skall lägga upp det hela. Jag har dock bokat tid för att trycka affischer nästa onsdag.
Så har vi haft handledningsmöte igen. Oj, vad jag sett fram emot detta. Kunde inte vara med i fredags när vi hade lärarlöst möte. Jag hade med mig lite bilder på unga människor i förskräckliga poser. Sidans titel var något i stil med välkommen till Emo - horor. Där fanns allt "stilen" på kläder och hår etc. men först och främst var det jävligt förnedrande bilder av de som kallar sig Emo. Jag vill inte tro att det handlar om dessa ungdomar och hoppas att det egentligen är ett gäng äckliga gubbar som är duktiga på photoshop. Dessa bilder upprörde mig mest av allt jag sett under min period av reserch inför min gestaltning. Emellertid har jag inte tänkt att ha med denna kategori av bilder i min gestaltning. Under den senaste handledningen hade jag svårt att föra fram mina tankar. Jag vet att alla lärare har fullt upp också med att hjälpa till med att vikariera men bloggen känns jätteviktig. Jag tror inte att det räcker med att bara skumma bloggen medan vi pratar.
I stället för att bilderna jag haft med mig skulle få min grupp att förstå HUR hemskt det kan vara så överskuggades mina egentliga idéer och mina trevanden efter hjälp att gå vidare. Jag antar att Nike menade att jag kommit för långt ut från centrum och att det är dags att dra ihop säcken, typ...
Ok, vi kom överens om att jag skall bygga en modell över hur jag tänkt mig min gestaltning tills nästa möte, på måndag. Hus med fin fasad innuti elände i men kanske i abstrakt form. som avslutning ett collage i någon form, som en sammanfattning kanske... Idag blir det nog klippa, klistra och måla...
Oproffsigt, men jag glömde att skriva ner konstnärens namn och verkets titel när jag hämtade bilden akvarellen . För in detta senare.
Och nu är det senare. Konstnären heter Adam Saks. Han kommer ursprungligen från Danmark men är nu verksam i Berlin. Akvarellmuseet hade en separatutställning med honom förra året.
Själva upplägget rent tekniskt kan även fungera med utgångspunkt ifrån mina tankar om hur reklamen hjälper till att forcera fram en allt tilltagande avtrubbning när det gäller vårt förhållande till sex... Efter organisationen i Aulan passar det inte med de stora skärmarna som jag först tänkt men tanken bearbetas fortfarande. Jag är inte riktigt klar med hur jag skall lägga upp det hela. Jag har dock bokat tid för att trycka affischer nästa onsdag.
Så har vi haft handledningsmöte igen. Oj, vad jag sett fram emot detta. Kunde inte vara med i fredags när vi hade lärarlöst möte. Jag hade med mig lite bilder på unga människor i förskräckliga poser. Sidans titel var något i stil med välkommen till Emo - horor. Där fanns allt "stilen" på kläder och hår etc. men först och främst var det jävligt förnedrande bilder av de som kallar sig Emo. Jag vill inte tro att det handlar om dessa ungdomar och hoppas att det egentligen är ett gäng äckliga gubbar som är duktiga på photoshop. Dessa bilder upprörde mig mest av allt jag sett under min period av reserch inför min gestaltning. Emellertid har jag inte tänkt att ha med denna kategori av bilder i min gestaltning. Under den senaste handledningen hade jag svårt att föra fram mina tankar. Jag vet att alla lärare har fullt upp också med att hjälpa till med att vikariera men bloggen känns jätteviktig. Jag tror inte att det räcker med att bara skumma bloggen medan vi pratar.
I stället för att bilderna jag haft med mig skulle få min grupp att förstå HUR hemskt det kan vara så överskuggades mina egentliga idéer och mina trevanden efter hjälp att gå vidare. Jag antar att Nike menade att jag kommit för långt ut från centrum och att det är dags att dra ihop säcken, typ...
Oproffsigt, men jag glömde att skriva ner konstnärens namn och verkets titel när jag hämtade bilden akvarellen . För in detta senare.
Och nu är det senare. Konstnären heter Adam Saks. Han kommer ursprungligen från Danmark men är nu verksam i Berlin. Akvarellmuseet hade en separatutställning med honom förra året.
söndag 9 maj 2010
V 18 Vidare på slingriga vägar..
Den här sammanfattningen är inte tillgänglig.
Klicka här för att visa inlägget.
fredag 7 maj 2010
V. 16-17 Kringelkrokar i min gestaltningsprocess!
"Processen Helge"! Det är processen som är viktig. Det tog ett tag att inse detta för många av oss. "Ser du ett färdigt resultat framför dig, sådär i början, förkasta det!!! säger våra handledare. Jag har fotograferat en del under den gångna veckan och bestämt mig att låta tankarna irra. Mina funderingar har kretsat kring den västerländska storstadsmänniskan och alla intryck man dagligen tar in och vilka man ska förhålla sig till. Alla katastrofer när och fjärran, alla föräldralösa eller utnyttjade barn. Numera har vi dessutom en ny slags turister eller gästtiggare. Eländet ute i världen ligger framför våra fötter. Jag har svårt att inte bli berörd. Äldre kvinnor åker inte hundratals mil för att sitta ute på gator och torg för att tigga i 10 - 20 minusgrader om det finns försörjningsmöjligheter på närmare håll, d v s enligt mina tankar. Om man nu slår ifrån sig eländet i andra länder så har vi för all del tillräckligt att ta hand om på hemmaplan. Så hur kan jag inte bry mig?? Det är väl klart att det är ett dilemma/konflikt att ha så stora möjligheter som många av oss faktiskt har och samtidigt ha eländes eleände framför näsan på väg till jobbet. Jag funderade bl a över de som jag brukar köpa tidningen Faktum av. Många sk bostadslösa väljer att inte ha kontakt med myndigheterna. Man måste vara något av en levnadskonstnär för att klara livhanken i vårt "kyliga" klimat någon längre tid. Det är inte bara utomhusklimatet som är kallt. Har man väl hamnat utanför är det svårt att komma in.
Att städa bokhyllan är bra sätt att gå in i sin ett eget vara. Här letar jag inte efter svar. Här kommer svaren och frågorna till mig. En av de första sagorna som lästes för mig står inte längre i hyllan men damp plötsligt ner i mitt medvetande. H C Andersens saga Flickan med svavelstickorna. Jag minns hur hon frös ihjäl utanför ett hus där hon tittat in och sett de glada barnen framför den varma brasan. Många var vi som storgrät över den fattiga flickans öde. Barns rättspatos brukar vara starkt men väl inne i vuxenvärldens stressiga vardag, förträngs det alldeles för lätt...http://www.youtube.com/watch?v=LJD-WLpE3bU
På tal om barn och ungdomsklassiker. Jag läste om boken om Frankensteins monster av Mary Shelley för ett tag sedan. En del av mina bekanta tittar undrande på mig när jag visar min entusiasm över denna gamla klassiker. Han ( Dr Frankensteins experiment) stod också utanför stugorna och såg in genom fönstren, på det liv som han aldrig skulle skulle bli en del av. Visst, de flesta har väl sett någon av alla filmatiseringar av boken men ingen, vad jag sett, har varit i närheten av att skildra boken utifrån detta djupa utanförskap.
De ovanliga är en bok skriven av Åke Mokvist. Den handlar också om utanförskap och om människor som själva valt att leva utanför vårt moderna "ekorrhjul". Människor med små medel men med vilja och mycket kreativitet och inte minst stark integritet. ,www.balkongforlag.se/book.asp?id=4
En annan person med stark integritet som också valt en annorlunda livsstil var en kvinna som intervjuvades av Malou von Sivertz i programmet Efter tio den 21/4. http://www.tv4.se/1.1604450/2010/04/20/hennes_hobby_att_salja_sex
Efter sin skilsmässa testade hon krogen som ett ställe att hitta lite fysisk kärlek/ömhet och sällskap. Efter ett tag gav hon upp och insåg att det oftast landade i fysisk kärlek som sällan ledde vidare till något varaktigt. Hon bestämde sig för att slå två flugor i en smäll och ta betalt. Så blev allt på hennes villkor samtidigt som hennes ekonomi förbättrades. Hon har nu skrivit en bok i ämnet: Att sälja sex under psevdonymen: Linnea Evertsdotter. Jag berättade detta för en tjej i tjugoårs åldern (dotter till en bekant som ville vara anonym). Hon kunde inte förstå att en sådan gammal person kunde hålla på med sex. Jag frågade om jag kunde få "prata/intervjuva" henne och ett par vänninor. Vi träffades på ett café och jag började med att fråga vad de tyckte om några bilder jag skulle ha med på Kulturdagen på schillerska. Det var reklam för Dolce & Gebbana. En bild som ( enligt mig) handlar mer om makt och underkastelse än om reklam för kläder. Flickerna tyckte först inte att den var så "konstig" efter att ha talat om den en stund berättade dom att det finns mycket värre och att folk är vana. Dessutom menade dom att väldigt många i deras ålder 16-17år, men framförallt yngre är inne på regelrätta porrsaiter. Vad tyckte de om sexualundervisningen i skolan? Både bra och dåligt. "Ibland tjatade lärarna för mycket om det". Efter en diskussion i ämnet kom de fram till att det var intressant i början på tonåren men sen så hade inte lärarna med deras sexliv att göra. När jag frågade vad dom tyckte om folk som tog betalt för sex var de väldigt fördömande. Jätteintressant möte. Nu var jag nog ute på villovägar...Men kanske inte tänk om jag skulle haka på mina senaste funderingar och se vart det leder...
,
Att städa bokhyllan är bra sätt att gå in i sin ett eget vara. Här letar jag inte efter svar. Här kommer svaren och frågorna till mig. En av de första sagorna som lästes för mig står inte längre i hyllan men damp plötsligt ner i mitt medvetande. H C Andersens saga Flickan med svavelstickorna. Jag minns hur hon frös ihjäl utanför ett hus där hon tittat in och sett de glada barnen framför den varma brasan. Många var vi som storgrät över den fattiga flickans öde. Barns rättspatos brukar vara starkt men väl inne i vuxenvärldens stressiga vardag, förträngs det alldeles för lätt...http://www.youtube.com/watch?v=LJD-WLpE3bU
På tal om barn och ungdomsklassiker. Jag läste om boken om Frankensteins monster av Mary Shelley för ett tag sedan. En del av mina bekanta tittar undrande på mig när jag visar min entusiasm över denna gamla klassiker. Han ( Dr Frankensteins experiment) stod också utanför stugorna och såg in genom fönstren, på det liv som han aldrig skulle skulle bli en del av. Visst, de flesta har väl sett någon av alla filmatiseringar av boken men ingen, vad jag sett, har varit i närheten av att skildra boken utifrån detta djupa utanförskap.
De ovanliga är en bok skriven av Åke Mokvist. Den handlar också om utanförskap och om människor som själva valt att leva utanför vårt moderna "ekorrhjul". Människor med små medel men med vilja och mycket kreativitet och inte minst stark integritet. ,www.balkongforlag.se/book.asp?id=4
Efter sin skilsmässa testade hon krogen som ett ställe att hitta lite fysisk kärlek/ömhet och sällskap. Efter ett tag gav hon upp och insåg att det oftast landade i fysisk kärlek som sällan ledde vidare till något varaktigt. Hon bestämde sig för att slå två flugor i en smäll och ta betalt. Så blev allt på hennes villkor samtidigt som hennes ekonomi förbättrades. Hon har nu skrivit en bok i ämnet: Att sälja sex under psevdonymen: Linnea Evertsdotter. Jag berättade detta för en tjej i tjugoårs åldern (dotter till en bekant som ville vara anonym). Hon kunde inte förstå att en sådan gammal person kunde hålla på med sex. Jag frågade om jag kunde få "prata/intervjuva" henne och ett par vänninor. Vi träffades på ett café och jag började med att fråga vad de tyckte om några bilder jag skulle ha med på Kulturdagen på schillerska. Det var reklam för Dolce & Gebbana. En bild som ( enligt mig) handlar mer om makt och underkastelse än om reklam för kläder. Flickerna tyckte först inte att den var så "konstig" efter att ha talat om den en stund berättade dom att det finns mycket värre och att folk är vana. Dessutom menade dom att väldigt många i deras ålder 16-17år, men framförallt yngre är inne på regelrätta porrsaiter. Vad tyckte de om sexualundervisningen i skolan? Både bra och dåligt. "Ibland tjatade lärarna för mycket om det". Efter en diskussion i ämnet kom de fram till att det var intressant i början på tonåren men sen så hade inte lärarna med deras sexliv att göra. När jag frågade vad dom tyckte om folk som tog betalt för sex var de väldigt fördömande. Jätteintressant möte. Nu var jag nog ute på villovägar...Men kanske inte tänk om jag skulle haka på mina senaste funderingar och se vart det leder...
,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
